Viasacro

"Glem alt om hvad du er god til, og koncentrere dig om det du er super god til"

"One's mind, once stretched by a new idea, never regains its original dimensions." - Oliver Wendell Holmes

Her 10 døgn efter katastrofen er familien Kofod-Svendsen stadig på listen over savnede. Jeg har læst sammen med Jacob og husker ham som et særdeles sympatisk menneske. Det gør ondt at tænke på deres formodede skæbne.

Nå, så er det vist på tide med et livstegn herfra. Vi har holdt nytår i en feriebolig på Langeland og turneret Fyn rundt på jagt efter en egnet bolig til vores planlagte 'grounding'.

En mørk skygge over nytårsløjerne i denne tid er selvfølgelig katastrofen i Asien. Jeg fandt denne hilsen i min mailbox - fra dagen.se:

Herre, förbarma dig
Ett barn med ögonen fulla av förtvivlan.
En mor med blicken söndersprängd av smärta.
En far med ansiktet upplöst av gränslös sorg.
De gråter.
Vi gråter.
Världen gråter.
Döden har skurit sitt kalla snitt
genom sorglöshetens solblanka dagar,
och livet blöder tills livet runnit ut.

Namnen far genom luften som ett flyttfågelssträck:
Indonesien, Sri Lanka, Thailand, Burma, Indien, Somalia, Tanzania.
Fram och tillbaka flyger de utan att landa.

Men det är människorna vi ser,
de levande och de döda.
De levandes ögon som förlorat sitt ljus.
De dödas kroppar som aldrig mer ska ta i famn.

Den tomma graven kan vi besöka sedan
för att se uppståndelsens hoppfulla tecken.
Nu orkar vi bara stå vid korset
och höra Jesus ropa vårt rop:
Min Gud, min Gud: Varför? Varför? Varför?

Kyrie eleison.
Herre, förbarma dig.

-----------------------------------------------

Vi tackar för de räddade.
Vi ber för de kämpande.
Var med de sörjande
i dödsskuggans dal,
all trösts Gud.